December 2008

Elsystem och inredning väntar fortfarande tålmodigt på uppmärksamhet.

Här syns kontrollpanelen med mätare till luftfjädrignen. En tvåfarts torkarmotor togs från en folkvagnsbubbla. Den är liten, smidig och gick ganska enkelt att peta in istället för originalets vacuumsörplare.

Jag tänker inte berätta om den blodiga och smärtsamma upplevelsen det innebär att klanta sig när man provkör torkarmotorn och klämmer fast tummen i länkarmen...

Lite engelsk touch. Instrumenten kommer från en tidig sextiotals Cortina GT. De frästes in i en plywoodskiva som kläddes med läder på brittiskt vis.
Med alla komponenter på plats, mekades sedan elsystemet ihop med hjälp av några rullar kabel och diverse gymnastiska övningar som antagligen skulle fått de där små ryska underbarnen att häpna av avundsjuka.

Den stabbiga växelspaken kommer från dragluckan på en gammal oljepanna...

Originalsätet rensades från gammal stoppning och övergivna råttbon. "Fjäderpaketet" skruvades först på en plywoodskiva för att kunna lyfta bort sittdynan från bottenplattan, vilket man inte kan på originalsoffan.

Framsätet omklätt med rött skinn i klassiskt ribbmönster. Pösigt skönt att sitta på. Bottenplattan har dessutom fått en kort kjol för att dölja sätesjusteringen, som plockades från Nova-77:an.

Bågarna runt ventilationsrutorna är original gjutna i något sorts zinkgods, som ju inte är världens starkaste material. Båda bågarna var givetvis i bitar, men eftersom taklinjen choppats hade de i vilket fall som helst inte gått att använda.
Nya bågar ritades, laserskars och tillverkades i stål och lämnades sedan till Dalakrom i Borlänge för en perfekt slutfinish.

En ny träbåge till cab-ställningen behövde tillverkas. Normalt använder man s.k. "basning" med vattenånga för att böja trä, men jag sågade istället till en mall och limmade ihop ett antal remsor av tunn plywood, en efter en. Ett lite tidsödande arbete men en superstark konstruktion som håller formen.

Liknande metod användes också till den bakre spiklisten på karossen där cabbtyget ska fästas.

En cab syddes upp i sandfärgat tyg, cab-bakrutan plockades från en Jaguar XK120 i närheten.
Skinninredning, mattor, sidorutor, fönsterhissar, lås, lister mm petas i och plötsligt börjar det kännas som en hel bil.

En dragkrok var det sista som stod på önskelistan. Elen hade redan dragits fram och med lite modifieringar gick det att peta dit ett Brink-drag med avtagbar krok.

Mars 2009.

Nu har de sista skruvarna dragits åt och man kanske törs säga att man äntligen är i mål. Den gamla sönderslaktade Chevan har vaknat till liv igen och mullrar trivsamt när man vrider startnyckeln.