I en sann optimistisk anda hämtades objektet en vårvinterdag 1978 i södra Dalarna. Det var då mycket länge sedan den trafikerat våra svenska vägar. En identitetsskylt visade att den tjänstgjort hos ett åkeri i Falun under 40-50-talet.

Projeket startades med blästring och inköp av en mig-svets. Sedan började ramen boxas och modifieras för ett modernare drivpaket. Föga anade jag att jag då hade ca tvåtusen arbetstimmar framför mig.

Av karossen kunde huv, torped, dörrar och delar av skärmarna i alla fall användas. Takchoppning och sänkning över ramen krävdes för att få lite roligare linjer.

En så gott som helt ny hytt byggdes upp i plåt. Originalhytten var till stora delar tillverkad i trä och hårt ansatt av röta. Denna är en tidig 36:a, en så kallad "High roof cab". Vid mitten av 1936 kom en hytt helt tillverkad i plåt med mera rundat och lägre tak, det är oftast dessa man ser bevarade idag.

En Chevy smallblock 327:a med tillhörande TH400 petas i. Hemsmidda, nykromade headers av "elektrikerrör" är påbultat. Framvagnen är här en renoverad originalaxel, med tefloninlägg, moderna studsare och Chev 54 bromstrummor för att få en vettig bultdelning. Blev det bra då? Neeeej... Efter att ha skuttat runt som en skadskjuten påskhare i ett antal mil ersattes den med en körvänligare variant.

Lackeringen påbörjad. Med akrylfärg och ett antal lager klarlack, blev det mycket våtslipning för hand. Notera bredden nedtill på byxorna, här talar vi tvättäkta sjuttiotal! En äkta garagelack som ändå gav ett hyfsat resultat. Själva sprutningen gjordes nattetid när ventilationssystemet var avstängt i hyresfastigheten.... Är förhoppningsvis preskriberat idag.

Ett sixpack Rochester, Corvette-kåpor och Cal custom-renare prydde upp 327:an. Torpedväggen i polerad mässing byttes senare mot en i rostfritt stål. Mässing kräver fruktansvärt mycket putsande för att hållas snyggt om man kör i alla väder.